Vinproducenter och andra producenter som tillverkar alkoholhaltiga drycker har länge varit förskonade från kravet på innehållsdeklaration, likt övriga livsmedel har. Nu har branschorganisationen lagt fram sitt förslag för märkning

Alla livsmedel eller drycker som innehåller mindre än 1,2 volymprocent alkohol inkluderat vatten och tobak är enligt lag skyldiga att uppge en närings ingrediensdeklaration på förpackningen. Lagen undantar dock livsmedel som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol och därmed finns det ingen skyldighet att visa näring och innehållsdeklaration på sådana livsmedel.

När uppdrag granskning förra året skickade en enkät till systembolagets 10 största vinproducenter där de fick svara på vad vinerna innehöll, valde nio av tio leverantörer att inte svara på den. De hänvisade istället till EUs lagstiftning som inte kräver att innehållet deklareras på alkoholhaltiga drycker eller livsmedel.  Idag finns det hela 63  tillåtna tillsatser och processhjälpmedel vid vintillverkning som inte behöver deklareras på förpackningen. Det innebär att du som konsument inte kan få reda på vad vinet egentligen innehåller.

Den enda producenten som valde att svara på enkäten var den Simrishamnsbaserade vinproducenten Oenoforos, som varje år säljer cirka 17 miljoner liter vin på systembolaget. Deras viner kommer till Sverige med fraktbåt i enorma plastbehållare. Vinet är en blandning av vin från tre sydafrikanska underleverantörer. Vinet har i ursprungslandet centrifugerats och filtrerats samt behandlats med  en rad olika tillsatser, b.la med gelatin för att ge vinet en klarhet och ekchips för att framhäva en smak av eklagring, utan att vinet varit i närheten av ett ekfat. Sedan smaksätts vinerna efter systembolgets önskemål. Vinerna kan bl.a smakas till med socker för att öka vinets sötma, olika syror såsom citronsyra eller vinsyra för att öka syran  eller med tanniner för att öka beskan. Allt för att få vinet att smaka som systembolaget vill att det ska smaka. Läs mer om uppdrags gransknings granskning här. 

Konsumenter och Europaparlamentet har under lång tid drivit på för att EU-kommissionen ska göra något åt det obegripliga undantag som alkoholindustrin har gentemot övriga livsmedelsindustrin. För ungefär ett år sedan kom de dock äntligen överens om att det hela behövdes ses över. Dessvärre var beslutet som fattades inte direkt i konsumenternas favör. Det gick istället ut på att alkoholindustrin själva skulle få föreslå särskilt anpassade regler för hur informationen ska anges, som de dessutom själva ska övervaka så att de efterföljs.

Nu ett år senare har alkoholindustrins förslag på hur alkoholhaltiga drycker ska ingrediensdeklareras offentliggjorts. Enligt förslaget så behöver långt ifrån alla ingredienser uppges och de behöver inte heller stå utskrivna på flaskan. De som är mest öppna mot att lämna ut mer information till konsumenterna är ölbryggerierna medans vinindustrin knappt vill ge ut mer information än de gör idag, alltså knappt någonting. Förslaget är även fullt med diffusa formuleringar, såsom att ingredienserna inte ska anges så att ”företagshemligheter avslöjas”. Man vill ”uppmuntra” inte kräva, att medlemsföretagen lämnar information om sina produkter, vilket gör det fortsatt valfritt.

Björn Bernhardson på organisationen ”Äkta vara” som är en organisation som jobbar för riktig mat och att avslöja matfusk, säger  b.la ”– Förslaget är inte i närheten av att ge konsumenten tillräcklig information, vilket ju var väntat när man låter industrin själva få bestämma reglerna ”.

Alkoholindustrins förslag i korthet:

  • Inte på flaskan: Informationen behöver inte lämnas på förpackningen, en streckkod eller hänvisning till en hemsida ska räcka. De hävdar att b.la att små producenter som exporterar till många länder kan få svårt att ge informationen direkt på flaskan. Detta problemet har dock inte den övriga livsmedelsindustrin, konstigt nog. Branschen ska dessutom gemensamt at ta fram generell information om olika drycker, som sedan företagen kan hänvisa till istället för att lämna ut specifik information om sina egna drycker.
  • Generell information räcker: Vintillverkarna vill slippa att skriva vilka ingredienser som faktiskt finns i vinet. Istället vill de kunna lista samtliga ingredienser som enligt EU:s vinlagstiftning får användas i vin. Givetvis inte på flaskan, utan på en hemsida. De vill även hänvisa till branschens gemensamma sida för detta. Vad just ditt vin innehåller blir då precis lika hemligt som idag.
  • Undantagna tillsatser: De slipper också ange de ”naturliga substanser” som har använts för att justera druvmusten eller vinet, till exempel mjölksyra (E270), citronsyra (E330), vinsyra (E334), äppelsyra (E296), koncentrerad druvmust och socker. De behöver inte heller deklarera blandningen must, vin, socker och sprit, som i olika kombinationer tillsätts vid produktion av mousserande viner. Istället ska samlingsbeteckningen ”expedition liqueur” kunna användas i ingrediensförteckningen.
  • Sulfiter: Konserveringsmedlen E220-E228, som är vanliga i vin, behöver inte deklareras för sig. Utan samlingsnamnet ”sulfiter” räcker. Alltså precis som det är idag.
  • Processhjälpmedel: Precis som i övriga livsmedelsindustrin, föreslår man att processhjälpmedel inte ska skrivas ut.  Men skillnaden här blir att alkoholindustrin antagligen kommer att vara mer frikostiga med att klassa tillsatser som processhjälpmedel, till skillnad mot i övriga livsmedelsindustrin där en lagstiftare avgör vad som är vad och som även jobbar i konsumenternas intresse.
  • Vin som ingrediens: I aromatiserade viner, till exempel glögg, behöver man inte skriva ut vad själva vinet innehåller.

EU-kommissionen ska nu ta ställning till om de tycker att branschens förslag är tillräckliga eller om lagstiftning behövs. Om de godkänns så ska de nya reglerna, på branschens begäran, införas successivt fram till 2021, då en slutlig rapport ska överlämnas till EU-kommissionen.

Alltså så är förslaget från branschen väldigt urvattnat och kommer inte göra någon större skillnad mot den usla märkningen vi redan har idag. Så vi får hålla tummarna för att Eu-kommusionen inte godtar branschorganisationens förslag och istället lagstiftar en lag likt den som redan finns för övriga livsmedel idag.